Återförsäljarmässan Formex är i full gång, mässan som skapar mötesplats för återförsäljare, formgivare, inköpare, hantverkare och branschfolk som arbetar med inredning och design. Jag var på plats igår för att titta på utställningarna, träffa utställare och framförallt spana in det sedvanliga utbudet av hantverk, det är ju som ni vet med de glasögonen jag tittar. Men lite övergripande har Formex 2018 tema A world of shapes och har färg och form i centrum. Här finns en handfull inspirationsutställningar, priser och föreläsningar. Mässan ska vara mötesplatsen för alla som vill hålla sig à jour med trender och nyheter. Här kommer en ganska Kurbitsnischad första rapport märker jag, inte en enda trendfärg i sikte.
Det är kanske inte mitt huvudfokus, folk är mycket bättre på att trendspana än jag, men eftersom mässans Craft-avdelning samsas med avdelningen för nyetablerade formgivare och företagare är det främst där jag brukar röra mig, slöjd-och hantverksnörd som jag är. Förutom de många djurmotiv jag lite slumpartat sprang på (se mitt instagramflöde! @kurbitsmedia) träffade jag på en rad företag och utövare som med sina produkter och sina verksamheter ville göra gott. Det känns som att allt fler företagare ställer sig frågor kring varför de producerar föremål än tidigare, kanske det handlar om nya frågeställningar för att det också efterfrågas av konsumenten?
Vi vill liksom göra gott, gott folk. Det är mycket av vad allt handlar om nu, inte sant? Vi efterlyser sedan länge transparens i materialval och produktionsvillkor, vi är ju till exempel numera vana att fråga om ursprung på maten vi äter och vi gillar när saker är närproducerade, vi tackar i rasande takt nej till plastpåsar (vad fort det har gått!) och det gäller också i de produkter vi köper – attitydförändringen är tydlig och snabb. Men – vi gillar också att sakerna vi köper gör gott. Som nästa steg tänker jag att det ger oss bättre legitimitet i själva konsumtionen, eller vad tror du?
Och om det är så är det ju superbra, eller hur? Att mina pengar kan ge mig en fin produkt och samtidigt ge mig vetskap om att pengarna och även tillverkningen av produkten har gagnat göraren eller verksamheten på olika sätt är en bra sak. Och nu till det fina i kråksången – hantverket är ju en perfekt möjliggörare inom detta område! Jomenvisst! Det är en tydlig tråd i ett antal av de företag och de produkter jag hittade på mässan igår. Det är nog inte heller en slump att jag skymtade både en silversmed på plats i en monter, och en täljare av dalahästar in action. Här gifter sig hantverket ytterligare fint med ambitionen att göra gott.
Livstycket, ett kunskaps- och designcenter i Tensta har kvinnor från hela världen som deltar i verksamheten. De firade 25 år förra året och på Formex har de möjligheten att visa upp stora delar av sin imponerande verksamhet och sina produkter, främst textiltryck i olika projekt. Genom hantverket lär sig deltagarna språkinlärning och annan kunskap som integrerar kvinnorna i samhället.
Livstyckets verksamhet är välbekant för många av oss, dels på grund av den offentliga verksamhet de driver, dels för att de rör sig i mässammanhang. Det kan däremot inte sägas om KrimProd, Kriminalvårdens Produktion med inriktning Trä och Snickeri, det var iallafall för mig ett oväntat inslag på Formex. Men så intressant! Jag fick veta att KrimProd har 15 enheter i landet där intagna tillverkar pallar, pallkragar, trälådor och skärbrädor. Det är en viktig del i den återfallsförebyggande verksamheten för de intagna och genom programmet får handledning av bransch- och yrkeskunniga arbetsledare. Tanken är att de efter frigivning ska kunna ha en annan bana att komma ut till.
Jag pratade med en av verksamhetsledarna som bekräftade att arbetet i verkstäderna spelar en mycket stor roll för de intagna och hur det stärker deras självförtroenden enormt att lära sig behärska ett hantverk. Det var ett stort pådrag i KrimProds monter, vi var många som ville titta, prata och också samarbeta. Vi vill alltså göra gott gott folk! Ernst Kirchsteiger stod exempelvis och förhörde sig om samarbetsmöjligheter när jag var på plats, så det förvånar mig inte om vi får se mer av KrimProds pallar eller pallkragar därute framöver.
I pressrummet på Formex låg det ett pressmeddelande som doftade mer än andra. Iallafall om man som jag var nyfiken på vad företaget Eldblå ville förmedla. I påsen som medföljde finns ett prov på deras råvara – den gotländska ullen. Smart och roligt sätt att förmedla hur naturlig och bra produkten är, innehållet kommer från pälsfår som betar de gotländska naturbetesmarkerna, lär jag mig. Och jag vet inte om det spelat så stor roll för publiken som röstat, men också Blåeld var pristagare i Formex Formidable – publikens val – med sin fantastiskt vackra dubbelvävda ullpläd.
Slutligen träffade jag också Hanna och Jacob Bruce, som ju driver linneväveriet Växbo Lin, i Växbo i Hälsingland. Trogna Kurbitsläsare vet ju att jag hänger en hel del i trakterna om somrarna, och det är alltid roligt att träffa de ambitiösa linnefabrikörerna. Nu var Hanna extra nöjd med att åka på mässa då de hade rejäla nyheter. Hon berättade bland annat att Växbo från och med nu tagit bort all blekt varp i sin produktion. Det innebär att allt som tidigare varit vitt i deras produkter istället blir naturfärgat, en omställning som Hanna säger känns helt naturlig och självklar.
I handen håller Hanna Bruce här nedan deras nya produkt, också i samma hållbarhetslinje: en furoshiki. Det är ett japanskt tygstycke som där använda istället för plastpåsar för att bära med sig gåvor, mat, packning. Tygstycket kan, när det inte används, vikas ihop och förvaras i väskan. Här i Växbo Lins tappning, formgiven i vanlig ordning av företagets designer Ingela Berntsson.
Och med hållbarheten och miljön i fokus är det ju hantverkets eminenta förmåga att återbruka material och använda igen som kommer så väl till pass. Jag blev så glad över att se dessa fantastiska armband från van Deurs, smycken och asseccoarer av plisserat renkalvsskinn och antika dräktband till Leksandsdräktens kärringhätta, handvävda i Dalarna.
Sist men absolut inte minst i denna kavalkad av något nischat innehåll kommer ett annat återbruksexempel – dessa fina leksaker från polska Izabela Gkagkanis, som berättade att hon varit med på möbelmässans internationella avdelning Designboom ett par gånger, hon bor och verkar i England och gör främst dessa arbeten numera, på beställning och fritt. I grund och botten är hon skulptör, visst syns det? Varje figur har en lapp där det står vilka delar materialen kommer ifrån, en jacka, ett möbeltyg, en klänning, och Izabela menar att det för henne är en sport att bara använda sig av vad hon har i sina gömmor (vilka gömmor det måste vara!).
Och det avslutar den här första delen från Formex, fler goda exempel på fint hantverk kommer i en uppföljande del, den får ni vänta på ett par dagar då jag exempelvis ska åka till Arboga och prata om gerillaslöjd för ett stort gäng 12-åringar till veckan. Trevlig helg så länge!
The post Del 1 Formex 2018: Nu vill vi ha produkter som gör gott appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.
